När Freija föddes ❤
26/4
Det hela började när jag var på kontroll hos barnmorskan i måndags 13.30. Jag hade haft en massa förvärkar hela helgen och sovit väldigt dåligt. Så jag hoppades på att det hade hänt något så att det skulle gå att göra en hinnsvepning. Hon undersökte mig och konstaterade att jag var 1 cm öppen ca och 1 cm av livmodertappen var utplånad. Så med andra ord hade det inte hänt jättemycket och hon kunde inte göra hinnsvepningen till 100 %. Så jag var väldigt besviken när jag körde därifrån.
När jag sen kom hem gick jag och lade mig en stund men lyckades inte somna för jag hade rätt så starka förvärkar hela tiden. Vid 16 gick jag upp och vi åt hamburgare till middag. Fick en del värkar då och det tog en stund att äta upp maten!
Roger körde sen och tränade pingis i Kågeröd, han var ju inte så långt bort om det skulle bli dags. Under tiden han var borta blev det mer och mer värkar och när han kom hem strax innan 20 kände jag att det var bäst att köra och lämna barnen hos mina föräldrar i Asmundtorp. Ifall vi skulle behöva köra iväg. Så kunde mamma lämna dem på skolan och på dagis dagen efter sen.
Så Roger duschade snabbt och körde sen och lämnade dem. De var så förväntansfulla när de insåg att bebisen nog var på väg nu och hade svårt att somna. Jag förstår dem fullt ut!
27/4
Under natten sen sov jag inte många minuter. Värkarna kom med allt från 2-15 min mellanrum men var väldigt starka och gjorde rätt ont emellanåt. När klockan var runt 6 insåg jag att vi kanske skulle ringa och prata med förlossningen för lite rådgivning. Så det gjorde jag. Hon menade på att de kom för oregelbundet förfarande och att vi kanske skulle bli hemskickade om det inte blev mer. (De vill ju att man ska ha 3 värkar på 10 min annars) Jag sa att jag ville komma in ändå eftersom att jag hade så ont och att det pågått så länge.
Vi tog det lugnt, packade ihop våra saker och körde sen till Helsingborgs BB. Roger lämnade mig vid akutintaget. Sen körde han och tankade bilen under tiden jag var där. Jag gick rakt in genom akuten och när jag kom till infoluckan så behövde jag inte säga något till honom utan han reste sig och sa. -Du ska följa den blå linjen!
Haha så det gjorde jag. Sen fick jag åka hissen upp till förlossningen. Där blev jag mottagen direkt av en barnmorska vid namn Lotta och sen kom en undersköterska som hette Kajsa. Jag fick ctg-dosor på magen och sen vänta i ca 30 min. Under den tiden hade jag typ 4 värkar. Så jävla typiskt. Tänkte att nu blir jag väl hemskickad igen...
Men när bm sen kom tillbaka sa hon att värkar det har du men de är väldigt oregelbundna och det är svårt att avläsa hur pass starka de är. När hon sagt det så fick jag en värk och då såg hon på mig att de var väldigt starka.
Så hon undersökte mig och upptäckte att jag var öppen ca. 4 cm så vi fick stanna. Blev så himla glad! Då fick jag en sjukhusskjorta och nättrosor, armband m.m. Ringde Roger och han kom upp med våra saker efter en liten stund. Då gjordes det coronatest på oss båda som visade negativt.
Klockan var då närmare 8 på morgonen. Vi fick in lite dricka på rummet och jag fick frågan om jag ville ha nåt hjälpmedel. Så de hämtade ett gåbord till mig som jag använde och tog värkarna i. Så mycket "skönare" att ta värkarna stående än liggande! Så jag gick där fram och tillbaka på rummet, vi fick ju inte gå utanför, tog lite värkar som blev intensivare och sen efter 1 1/2 tim blev jag undersökt igen och de kollade ctg-kurvan.
Så runt 10-tiden konstaterade de att jag fortfarande var öppen 4 cm bara och livmodertappen var där en kant kvar på också. Barnmorskan frågade då hur jag kände mig, om jag var trött osv. Sa att jag ju inte sovit nåt direkt på natten och var rätt trött. Så vi bestämde att jag skulle få en sovdos med morfin. Förhoppningsvis skulle det hända lite mer eftersom jag skulle sova och slappna av i kroppen. Ibland kunde det göra susen menade hon.
Jag fick sprutan i låret och sen släckte de ner på rummet och drog ner gardiner. Sen skulle vi få vara i fred ett par timmar och hoppas på att det kunde hjälpa.
Roger var också rätt trött så han fällde ner sängen till sig, som hängde på väggen i rummet.
Dock lyckades jag inte sova någonting men kunde i alla fall slappna av lite. Så fort jag var på väg att somna så kom det en värk så det gick inte att sova. Men det var skönt att få andas lite!
När de kom tillbaka fick jag fram lustgasen och de tog en ny ctg och undersökte mig.
Jag hade tätare värkar men var bara öppen 5 cm så jag fick order om att röra på mig. Gick runt med gåbordet och andades lustgas vid varje värk. Vid 14.30 gick vattnet av sig själv och då blev det ännu mer intensivt.
Här nånstans och de kommande 3 tim typ stod jag på knä i sängen mot en upphissad rygg. Tog sjukt onda värkar och andades i masken. Inför skiftbytet vid 14 eskalerade det och jag hade jätte jätte ont. (Jag har ju fött två barn på bara lustgas tidigare med då var det inte såhär alls förrän i slutet.)
Dessa timmar är som en dimma, jag var helt borta mellan värkarna och tog lite för mycket lustgas, som nu var på högsta dosen, hängde över ryggen på sängen. Så efter skiftbytet blev jag undersökt igen och var då bara öppen 7 cm. Så med andra ord hade det inte hänt så himla mycket. Jag förväntade mig betydligt mer efter 5 tim med de onda värkarna. Här nånstans fick jag panik på riktigt och skrek till Roger att trycka på larmknappen och be dem ge mig ryggbedövning. För jag orkade inte med den smärtan mer.
All eloge till personalen för det tog typ 10 min så hade de satt bedövningen i min rygg! Det tog några minuter innan den började verka och sen blev jag en helt ny människa. Efter 30 min hade jag full effekt och jag fick senare höra att narkosläkaren verkligen lyckats att sätta den så att jag fick bästa effekt av den.
När de satte den så andades jag in en massa lustgas och kände ingenting när hon stack in nålen. Tänkte att den smärtan som det skulle ge är ingenting mot de värkar jag fått genomlida så många timmar. Efteråt blev jag en helt annan människa och kunde slappna av ordentligt, prata med Roger och personalen. Jag kände fortfarande av värkarna men bedövningen tog bort topparna av dem. Så jag tog lite lustgas vid varje värk men lägre styrka.
Sen fortsatte det, jag promenerade med gåbordet, fick påfyllt ryggbedövningen när den inte verkade mer, stod i sängen och bytte sida liggandes i sängen. Det togs ctg med jämna mellanrum och jag undersöktes.
Vid 17.30 var jag öppen 8 cm men livmodertappen var helt utplånad.
Vi kom överens med personalen om att det skulle bli bebis innan de slutade 21.15 i alla fall så det siktade vi mot.
Vi fortsatte att byta ställning, stod mest mot ryggen på sängen och tiden gick väldigt snabbt här. Det varvades med undersökningar och ctg. Jag fick även värkstimulerande dropp för att pusha på det sista. Fantastisk barnmorska som satte det på lägsta dosen först och höjde sedan jättesakta. (Har läst så mycket inför denna förlossningen och tydligen vill många barnmorskor och förlossningsläkare höja alldeles för mycket och snabbt. Då hinner inte kroppen med på samma sätt och det blir ofta med pinvärkar/värkstormar som resultat. Så jag är så himla glad att denna barnmorskan lät det ta tid)
20.55 bad de mig att ställa mig mot ryggen på sängen igen (Jag hade bett om att försöka få ta emot/hjälpa till att dra ut Freija om det var möjligt) Men ryggbedövningen var nu påfyllt 4 gånger så jag kunde inte komma upp i knästående. Jag kände benen men de lydde inte mig! Så jag hamnade på rygg istället och upptäckte då att jag var öppen 10 cm kunde krysta! Äntligen!
4 krystvärkar senare och en liten blå tjej gjorde entré. Jag kunde hjälpa till att få ut henne sista biten och det är något av det häftigaste jag någonsin gjort! Så sjukt häftig känsla. Är så glad att jag gjorde det ❤ Sista biten av förlossningen var hon lite påverkad så de höjde det värkstimulerande droppet så att det skulle gå lite snabbare.
Den här mannen måste få ta plats här också. Vilken klippa han är ❤ Jag lutade mig mot honom när jag hade ont, han såg till servade mig med mat och vätska hela tiden så att jag skulle orka. Fanns med hela vägen och stöttade mig samt förde min talan om de inte lyssnade eller missade att jag sagt något. Klippte navelsträngen gjorde han också.
Fan vad jag älskar dig ❤❤
När de sedan vägde och mätte Freija så hade vi gissat lite på vad det skulle visa. Jag trodde runt 3700 g så jag blev väldigt förvånad när vågen visade 4150g! Sedan var hon hela 54 cm lång!
(Trots att hon var så stor så fick jag inte en enda bristning, helt sjukt)
De tog tempen på henne och den visade dig vara lite hög 38,2° så de skulle ta om den igen innan vi fick lämna förlossningen. Efter 30 min hade den sjunkit men inte till de godkända 37,5° som krävdes. Så vi väntade ytterligare 30 min och då hade den kommit ner till normaltemp.
Roger började packa ihop våra saker och efter att jag fått duscha och byta om så flyttades jag till BB och Roger fick åka hem. Det kändes aningens vemodigt att skiljas ifrån honom när vi precis fått barn tillsammans ❤ Så strax efter 24 fickjag plats på BB och sen följde lite info från en sköterska där och vid 3 kollade de Freijas syresättning. Kl 4 var jag tvungen att gå upp och kissa ( något som kan vara en biverkning efter ryggbedövningen som gör att man inte kan kissa). Så det gjorde jag och sen halvsov jag och ammade omvartannat tills de kom och tittade till oss igen. Vid 6tiden gjorde en sköterska hörseltest på Freija som blev godkänt och vid 9 gjordes det en läkarundersökning.
Vid läkarundersökningen fann läkaren att Freijas vänstra höft var instabil. Vetande exakt vad det innebär om jag ska vara ärlig. Men vi fick direktiv om att ha på henne dubbla blöjor för att stabilisera höften samt att inte lyfta henne i benen när vi byter blöja. De skickade även en remiss till ortopeden för att göra en närmare undersökning. De sa också att det troligtvis inte var något att oroa sig för och att det löser sig när hon växer. (De ringde upp oss dagen efter och vi fick en tid på tisdag kl 8 på sjukhuset då de ska röntga och en ortoped ska prata med oss.)
Avslutar med två bilder på de otroligt stolta syskonen ❤🥰