Elise gastroskopi
Det jobbigaste för henne var helt klart att sätta kanylen i handen. De fick sticka henne 4 gånger för att hennes kärl var väldigt hårda och bara rullade undan. Men till slut satt den där och det kom några tårar. Men personalen där var så himla proffsig så det gick kanon.
Vi hade fått ett rum där vi låste in våra saker och Elise fick byta om till en sjukhusskjorta och väldigt långa strumpor - som vi hade väldigt roligt åt. Hon lade sig tillrätta i sängen och tittade på sin padda tills sköterskan kom och sa att vi skulle rulla ner till operation om ca 15 min. Så Elise gick och kissade, sen kom sköterska och rullade ner oss. Vi åkte hissen ner och sen hamnade vi i ett uppsamlingsrum för alla som skulle in på operation. Där fick vi vänta ca 20 min innan vi kom vidare. Jag fick skyddskläder som Elise hade sett fram emot att se mig i.
Vi kom sen in på operation där Elise fick en julklapp och hon fick även veta att hon skulle få "sovmjölk" i blodet för att somna. Enligt läkaren så får man fram det om man mjölkar korna på natten. Elise var inte helt övertygad dock! Vi pratade lite där om vad som skulle hända och de frågade mig om hennes vikt m.m. Sen var de redo att söva henne och hon höll mig i handen tills hon somnade och då fick jag gå ut och vänta.
Jag har inte riktigt någon uppfattning om hur lång tid det tog men runt 20 min kanske.
Vi träffades sen på uppvaket och där pratade jag med en läkare som varit med och tittat på hennes tarmar. Hon frågade om Elise haft besvär länge och jag sa att hon haft det, flera år. Då sa läkaren att Elise troligtvis gått med detta väldigt länge för det syntes på hur skadade tarmarna var. Elise hade ett skolboksexempel på hur tarmarna såg ut vid celiaki. Så även om vi inte fått svaret på biopsierna än så skulle vi börja med glutenfri kost till henne, eftersom hon mått så bra på det tidigare.
Efter jag pratat med henne och satt bredvid där på uppvaket så rann tårarna på mig. Det var det här som jag kämpat så för i alla år när hon mått dåligt. Det är så sjukt att det ska ta sån tid och att läkarna inte utreder det vidare när det är ett återkommande problem. Jag kände mig inte alls ledsen över att det är en livslång diagnos för henne utan jag var bara så lättad över att jag nu visste hur jag skulle hjälpa henne att må bra. Lättad över att vi nu var klara med det här som jag krigat för.
Det var de första Elise sa när hon vaknade också. -Mamma nu är det färdigt, nu är det äntligen gjort ❤️
Detta är bara början hjärtat, kommer aldrig sluta kriga för varken dig eller dina syskon!
